Den långa berättelsen om Hagablänket kommer nog att kräva en eller kanske flera böcker, för att få plats. Alltså är det i princip omöjligt att lyckas få med den här på vår hemsida i sin helhet. Vid några tillfällen har vår märkliga resa blivit omskriven i olika tidningar och därför väljer vi att återge en av artiklarna här för att du ska få en liten glimt av allt som hänt. 

Kommer du på besök berättar vi gärna med våra egna ord om alla märkliga sammanträffanden och mirakler som skett men här kommer ett litet smakprov ur tidningen Dagen 25 augusti 2020. Den fina texten är skriven av Gabriella Mellergårdh och återgiven med hennes tillåtelse.

Deras husbyggardröm blev en berättelse om Guds storhet

”Bibeln berättar om hur lärjungen Petrus, fylld av tro på Guds kraft, klev över båtkanten och började gå över vattnet för att möta Jesus. Samma starka tro fick Noa att bygga en jättelik båt på torra land. Lenette och Sigge Ahnstedt har påbörjat en helt annan, men ändå liknande resa – i tro.

Vägen ner till Hagablänket slingrar sig genom trolsk tallskog, mossiga stenar och lingonröda tuvor. Området runt sjön Saljen, sydost om Vetlanda, kallas för Smålands Trädgård och följer du stigen ner mot sjön förstår du varför.

Här frodas både hallon, blåbär, smultron och lingon. Platsen hör till gården Haga där Lenette Ahnstedt är född,

men tätbevuxen skog gjorde att det dröjde länge innan familjen på allvar upptäckte sitt smultronställe.

När föräldrarna ville dela upp gården mellan sina två barn föll markområdet vid sjön på Lenettes lott.

– Jag tänkte att vi kanske kunde bygga några stugor här nere och erbjuda läger och lite fisketurism, berättar Lenette.

Hon gillar att planera och att ha kontroll, något som hon under den här resans gång har insett att hon måste släppa,

för drömmen om Hagablänket ritas om hela tiden. För både Lenette och Sigge är det tydligt att den här platsen i grund och botten inte är deras. Den tillhör Gud. Och precis som det också står i Bibeln, konstaterar Lenette, så är Guds planer många gånger högre och större än våra egna.

För hur kan man annars förklara att Lenette, frilansflorist och musiker, kan rita två stora tvåvåningshus som i dag står uppbyggda på platsen, samt ett tredje hus – kapellet – som är på gång? Att helt okända människor tar kontakt och blir viktiga pusselbitar för allt ifrån markberedning till finansiering? Och att en familj med endast en fast inkomst och utan egen byggerfarenhet kunnat landa ett projekt som Hagablänket så här långt?

– Det vill till ett mirakel för att det ska gå. Vi står med skulder och akuta räkningar, inte minst efter sommarens avbokningar på grund av coronapandemin, men vi vet att Gud har resurserna, säger Lenette.

Så låt oss försöka ta historien från början, om hur Lenette och Sigge för drygt tio år sedan började planera och drömma, men hur kampen om strandskyddsdispens drog ut på tiden, tillstånden uteblev, tvivlen växte, landarealen blev mindre än de hade tänkt när marken till slut hade styckats av och denna tärande väntan gjorde att Lenette till slut gick in i väggen.

Åren gick, ändå kunde hon inte låta bli att skissa på ritning efter ritning.

– Jag kände till sist att vi var tvungna att lägga ner alla byggplaner och göra ett tydligt avslut för jag slutade ju aldrig att rita hus!

Lenette skrattar. Hon sa till Gud att ”det enda som kan få mig att ändra mig och fortsätta, är om någon ringer och säger att han har mitt hus”, och med den kommentaren begravde de visionen.

Samtidigt malde ett bibelord inom Lenette: ”När tiden var inne att något skulle ske var jag där.” (Jesaja 48:16).

Och när hennes bror, som höll på att avverka i området, undrade om han skulle ta ner lite skog vid sjön också,

”ifall era barn vill bygga hus någon gång i framtiden” sa Lenette okej.

– Plötsligt fanns där bara ett kalhygge. Vi grät, både jag och barnen. Skulle jag inte ens kunna åka till vår badplats utan att se det där monumentet för vårt misslyckande? säger Lenette.

På en av ICCC:s, Kristna Handelskammarens, företagarfrukostar berättade hon om drömmen som gått i kras men fick då ett oväntat och ganska oönskat svar: ”Det är klart att ni ska bygga! Det är ju bara du som är så fylld av fruktan.”

– Frågorna hopade sig. Hur skulle jag orka? Och var skulle vi få pengar ifrån med bara en fast inkomst?

Och, kanske den allra största frågan: Varför hade vi fått vänta så länge?

Lenette och Sigge fick förbön och man skickade med dem ett bibelord från Jesaja.

Samma kväll satt Lenette och bläddrade i sin egen bibel för att hitta bibelordet. Hon hittade inte precis det hon sökte, men hon fann något annat.

– Plötsligt svarade Gud, sida upp och sida ner på alla frågor vi haft. ”Frukta inte.” ”Ett brutet strå ska jag inte krossa och en tynande veke ska jag inte släcka.” ”Jag ska ge er dolda skatter och bortglömda rikedomar för att ni ska veta att jag är Herren.” För varje sida kom det någon ny käftsmäll, och jag blev mest irriterad.

Lenette ler. Läsningen ur Jesaja fortsatte: Jag har förutsagt detta för längesedan, men för att ni inte ska tro at det är era egna gudabilder som gjort det, har jag låtit er vänta. Men nu är tiden inne, nu ska detta ske som jag sedan länge har förutsagt.

– Och jag sa till Sigge att, det verkar ju som att Gud vill att vi ska bygga hus i alla fall!

Dagen därpå när familjen sitter hemma och tittar på tevegudstjänsten så ringer telefonen: ”Hej, jag heter Jimmy. Behöver du en husstomme?” Det visar sig att denne Jimmy hade en husstomme till salu som nästan exakt motsvarade ett av de hus som Lenette ritat. Märkligt nog det hus som var så vågat och galet tilltaget att hon redan från början sagt till sig själv att ”detta huset kommer vi i alla fall aldrig att bygga.”

– Gud har sådan humor!

Jimmy står på sig men Lenette säger nej, gång på gång, för de hade ju lagt ner sina planer.

Några dagar senare, tre veckor innan semestern 2016, ringer en snickare och frågar: Ska ni bygga hus i sommar?

Nej, sa Lenette och Sigge, igen. Vad synd, svarade snickaren, för annars hade jag kunnat komma och gjuta en platta innan semestern. Här kom vändpunkten.

– Vi kände att vi hade två val. Antingen säger vi nej och får aldrig veta vad Gud har tänkt med den här platsen. Eller också säger vi ja, tar steget över relingen och börjar gå på vatten.

Med bävande hjärtan sa Lenette och Sigge ja. Och här sjösattes projekt Hagablänket, som efter lång väntan växlade upp i enorm hastighet. Beviljat bygglov gällde fyra små stugor, inte ett stort tvåvåningshus på 180 kvadratmeter, så här gällde att söka nytt. Lenette sprang runt med en handritad skiss på huset och fick grannarnas underskrifter.

– Fyra dagar senare satt vi i byggmöte med kommunen och fick bygglovet med oss.

Och så har det fortsatt. Varken Lenette eller Sigge hade någon aning om vad som krävdes praktiskt men detalj efter detalj har fallit på plats genom smått mirakulösa händelser och okända människor som de fått kontakt med i precis rätt ögonblick.

När leveransen av husstommen dröjde kände Lenette hur symptomen från utbrändheten gjorde sig påminda igen.

Hon bad Gud om ett tydligt tecken och svaret kom helt oväntat på en pensionärsträff där Lenette och dottern skulle sjunga.

En äldre man gav en profetisk hälsning:

”Det var så konstigt, när ni sjöng såg jag en bild på ett stort, stort hus och en massa människor så var välsignade i vad ni nu håller på med!”

– Varje gång vi har tvivlat och undrat vad vi håller på med så går jag tillbaka till den här punkten, i november 2016, när Gud så tydligt talade till oss: Jag är med er i detta, ni ska fortsätta gå.

I december 2016 kom så husstommen äntligen på plats och sommaren 2017 invigdes bottenvåningen på Skogslugnet i Hagablänket med de första bokade gästerna, efter ett halvårs snickeriarbete med Lenette som byggledare.

Den allra första retreaten i huset gick av stapeln inte långt därefter, helt enligt Lenettes dröm men väldigt mycket tidigare än hon själv hade planerat.

– Det är otroligt hur Gud jobbar, han sparkar in en i grejer som man inte tror att man är mogen för. Huset var inte färdigbyggt, jag var inte färdigtänkt, men sedan dess har vi haft tre retreater om året i Missionsförsamlingens regi och det har varit helt fantastiska helger. Huset är som klippt och skuret för det här, säger Lenette.

Sedan dess har det fortsatt i högt tempo. Övervåningen färdigställdes våren 2018 och i fjol var huset uthyrt hela sommaren. Då förbereddes också plats till både ett kapell och ett garage – som i slutändan visade sig bli inte bara ett garage utan ännu ett tvåvåningshus för uthyrning.

– Jag började rita ett garage men fick inte till det, så jag bad vårt bärarlag om förbön. De bad att Gud skulle ge mig mönsterbilden för nästa hus i Hagablänket, att Gud skulle hålla i pennan, och så blev det. Huset var färdigritat på en kvart, berättar Lenette. Det var den 22 augusti 2019. Därefter följde märkliga möten med pingstvänner och Tanzaniska evangelister på rastplatsen Höganloft i Tranås. En husförsäljare blev oväntat berörd av visionen bakom Hagablänket och gick själv in för att hjälpa Lenette och Sigge – och den 13 mars 2020 levererades stommen.

– Redan den 25 maj, bara drygt två månader senare, var det dags för slutbesiktning av Sjömagasinet.

– Det verkar som att Gud har väldigt bråttom med att få klart det här stället. Precis när vi tror att vi kan andas ut så smäller det till igen, säger Sigge och pekar upp mot kapellplatsen där virke ligger och väntar på byggstart.

– Kanske är det meningen att det ska gå så här snabbt för att människor ska förstå att vi inte gör det här av egen kraft.

Framöver ska Lenette och Sigge också hålla sin första äktenskapsretreat tillsammans.

– Det är några par som har sagt att de vill komma. De vet att vi aldrig har gjort det här förut, men de har sagt att vi får öva på dem, så nu är vi här, utanför båtkanten igen, säger Lenette Ahnstedt och skrattar.”